Sloka 71
७१. 71.
सर्व्वं जिह्मं मृत्युपदमार्ज्जवं ब्राह्मणः पदम् ।
एतावान् ज्ञानविषयः किं प्रलापः करिष्यते ॥७१॥
sarvvaṁ jihmaṁ mṛtyupadamārjjavaṁ brāhmaṇaḥ padam,
etāvān jñānaviṣayaḥ kiṁ pralāpaḥ kariṣyate.
Apa pun yang bengkok menuju kematian, apa pun yang lurus mengarah pada Brahma, ini adalah kebijaksanaan secara keseluruhan, pembicaraan yang banyak tidak ada gunanya.
Apan yāwat si tan rĕju, sandānikang prawrĕtti, niyata mrĕtyupada ika, tan pangdadyakĕn kalĕpasĕn, kunang yan ārjawa pagwan ikang prawrĕtti, niyata brahmapada ika, mukti phala wih, mangkana sarwadāya ning hiḍĕp, tan padon ikang ujar adawā, ika ta pwa watwaning hiḍĕp.
Sebab, bila bukan sifat tulus ikhlas (jujur) sebagai dasar perilakunya, pasti menemukan alam kematian, yang tidak akan berpahala kebahagiaan/mokṣa. Namun bila tulus ikhlas sebagai pagar perilakunya, pastilah menemukan alam dewa (kebahagiaan) sebagai tempat menikmati pahala mulia (mokṣa). Seperti itulah dasar-dasar segala daya pikiran. Tidak ada gunanya bicara panjang lebar. Itulah dia sandaran berpikir.
There are no reviews for this eBook.
Sloka Lainnya
Sloka 61
ब्राह्मणः क्षत्रियो वैश्यस्त्रयो वर्ण्णा द्विजातयः । चतुर्थ एकजातीयः शूद्रो नास्तीह पञ्चमः ॥६१॥
Sloka 62
अधीयीत ब्राह्मनो वै यजेत दद्यादियात् तीर्थमुख्यानि चैव । अध्यापयेद्याजयेच्छापि याज्यान् प्रतिग्रहान् व विहितानुपेयात् ॥६२॥
Sloka 63
धर्म्मश्च सत्यं च तपो दमश्च विमत्सरित्वं ह्रीस्तितिक्षानसूय । यज्ञाश्च दानं च धृतिः क्षमा च महाव्रतानि द्वादश वै ब्राह्मणस्य ॥६३॥
Sloka 64
अधीत्य वेदान् परिसंस्तीर्य्य चाग्निनिष्ट्वा यज्ञैः पालयित्वा प्रजश्च । भृत्यन् भृत्वा ज्ञतिसम्बन्धिनश्च दानं दत्त्वा क्षत्रियः स्वर्ग्गमेति ॥६४॥
Sloka 65
वैश्योऽधीत्य ब्रामणात् क्षत्रियाद्वा धनैः काले संबिभज्याश्रितांश्च । त्रेतापूर्व्वं धूममाघ्राय पुण्यं प्रेत्य स्वर्ग्गे देवसुखानि भुंक्ते ॥६५॥
Sloka 66
ब्रह्म क्षत्रं वैश्यवर्ण्णं च शूद्रः क्रमेनैतान् न्यायतः पुज्यमानः । तुष्टेष्वेतेष्वव्यथो दग्धपापस्त्यक्त्वा देहं सिद्धिमिष्टम्ल्लभेत ॥६६॥
Sloka 67
राजा भीरुर्ब्राह्मणः सर्व्वभक्षो वैश्योऽनीहावान् हीनवर्ण्णोऽलसश्च । विद्वानशीलो वृत्तहीनः कुलीनः सत्याद् भ्रष्टो ब्राह्मणह् स्त्री च दुष्टा ॥६७॥
Sloka 68
रागी मुक्तः पचमानः स्वहेतोर्म्मूर्खो वक्ता नृपहीनं च रष्ट्रम् । एते सर्व्वे शोच्यतां यान्ति राजन् यश्चा मुक्तः स्नेहहीनः प्रजासु ॥६८॥
Sloka 69
आर्ज्जवं चानृशंस्यं च दमाश्चेन्द्रियनिग्रहः । एष साधारणो धर्म्मश् चतुर्प्व्वर्ण्येऽब्रवीन्मनुः ॥६९॥